Solceller i Vallentuna Kommun

Åkermark handlar alltid om ljus. Generationer av lantbrukare visste exakt vilka fält som fick sol tidigast på våren och vilka som låg i skugga längst in på förmiddagen. Den kunskapen är fortfarande relevant, fast idag handlar det om taknock istället för sädesslag. Ett öppet landskap utan höga grannhus eller tät skog ger nämligen ovanligt goda förutsättningar för egen elproduktion.

Från jordbruksbygd till förortskommun

Vallentuna kommun växte fram i etapper längs järnvägen mot Rimbo, som invigdes redan på 1880-talet. Kring stationerna klumpade bebyggelsen ihop sig medan omgivande socknar länge förblev renodlad jordbruksbygd. På bara några decennier gick centralorten från ett par tusen invånare till flera tiotusen, en av de snabbaste omvandlingarna i länet.

Idag lever kommunen i två hastigheter samtidigt. I de tätare villaområdena nära pendeltågsstationerna bor de flesta, medan distrikt som Angarn, Frösunda, Markim, Orkesta, Vada och Össeby-Garn fortfarande präglas av öppna fält, gårdar och glesare bebyggelse. Den kontrasten märks direkt så fort man tittar på taken.

Många av gårdarna som en gång odlade spannmål har sålt av mark till nya villakvarter, men brukar fortfarande resten själva. Andra fastigheter har blivit rena bostadshus utan koppling till lantbruket. Oavsett vilket är det sällan brist på öppen himmel som sätter stopp för en solenergianläggning här.

Under andra världskriget klarade sig bygden bättre än många andra delar av länet, just tack vare det lantliga läget. Bristen på ved och mat blev aldrig lika kännbar som i Stockholm, samtidigt som man här förberedde sig på att ta emot stadsbor om en evakuering skulle bli nödvändig. Den beredskapen att både klara sig själv och hjälpa andra har på sätt och vis levt kvar i hur trakten fortfarande blandar självförsörjning med närhet till storstaden.

Byggnadstakten har sedan dess sällan mattats av. Från några tusen invånare i mitten av förra seklet har folkmängden mångdubblats, och nya villaområden fortsätter att etableras i utkanten av äldre jordbruksmark. Det är en process som knappast är över, vilket gör att fler tak sannolikt tillkommer i takt med att kommunen fortsätter växa.

Administrativt är kommunen fortfarande indelad efter gamla socknar snarare än efter moderna bostadsområden, med namn som speglar just den jordbrukshistoria som en gång dominerade hela trakten. Den indelningen syns knappt i vardagen, men den påminner om att gränserna för vad som är stad och vad som är landsbygd fortfarande är flytande här.

Runstenarna berättar om en bygd som alltid haft resurser

Runt sjön som ligger mitt i kommunen finns en av landets tätaste koncentrationer av runstenar, omkring femtio stycken, rest under vikingatiden av släkter som bodde och brukade jorden i trakten. Det är ingen slump att just den här marken lockade bofasta redan då. Den bördiga jorden och närheten till vattenleder gjorde bygden attraktiv långt innan någon pendeltågsstation fanns.

Samma jordmån som en gång gav goda skördar ligger idag under åkrar, hästhagar och nybyggda villaträdgårdar. Det historiska landskapet är i högsta grad levande, med en medeltida kyrka som fortfarande är församlingens mittpunkt. För den som funderar på solpaneler är kopplingen egentligen ganska enkel: en trakt som alltid varit gynnad av ljus och öppen mark är också gynnad idag, fast av andra skäl.

Runstenarna ingår numera i ett gemensamt kulturprojekt som sträcker sig över kommungränsen mot grannkommunen i söder, ett sätt att bevara och berätta om vikingatidens släkter som en gång levde av just den mark som fortfarande brukas här. Många av lämningarna ligger fritt i öppen terräng, utan skyddande skogsridåer, vilket i sig illustrerar hur öppet landskapet alltid varit i den här delen av länet.

Ett landskap byggt för att fånga ljus

Åkermarken i norra och östra delarna av kommunen ligger sällan i skugga av höga träd eller taknockar. Det är en helt annan situation än i tätbebyggda stadsdelar, där grannars byggnader ofta blir den avgörande faktorn för hur mycket sol som når taket.

Vintertid är dagarna korta i hela länet, men sommarens långa ljusa kvällar väger upp betydligt mer här än i skuggigare, mer kuperade trakter. Ett tak utan höga hinder runt om kan fånga upp betydligt fler soltimmar under maj till augusti, den period då produktionen ändå står för merparten av årets totala utbyte.

Taklandskapet skiljer sig rejält mellan tätort och landsbygd

I villaområdena närmast stationerna dominerar måttligt stora sadeltak på relativt tätt placerade hus, byggda från sent 1900-tal och framåt. Där är det ofta grannhusens höjd och enstaka trädridåer som avgör hur en anläggning bör placeras, ungefär som i vilken annan förortsvilla som helst.

Ute på landsbygden ser det annorlunda ut. Ladugårdar, maskinhallar och andra ekonomibyggnader har ofta enorma sammanhängande takytor som sällan skuggas av något alls. Utmaningen där handlar mer om bärighet och takmaterial än om solvinklar, eftersom många äldre lador har tunnare konstruktioner som behöver bedömas separat.

Få byggnader i kommunen är renodlat kulturminnesmärkta i sin helhet, men äldre gårdsmiljöer och kyrkomiljön förtjänar ändå ett varsamt förhållningssätt vid placering av paneler, särskilt när fasaden vetter mot en allmän väg eller en historisk vy.

Elbehovet på landsbygden ser inte ut som i stan

Ett hushåll med brunn, större uppvärmd yta, verkstad och kanske stall eller djurhållning drar ofta betydligt mer el än en genomsnittlig lägenhet i tätorten. Vattenpumpar, ventilation i uthus och uppvärmning av flera separata byggnader lägger sig ovanpå den vanliga hushållsförbrukningen.

Det gör att en stor del av den egna produktionen faktiskt kan användas direkt i fastigheten istället för att bara säljas ut på nätet. För den som redan har hög förbrukning dagtid, till exempel genom hemmakontor för alla som pendlar in till Stockholm men jobbar hemifrån några dagar i veckan, blir kalkylen ofta bättre än man tror på förhand.

Många lantbruksfastigheter har dessutom redan ett kraftigare elabonnemang installerat av andra skäl, vilket gör tekniska förutsättningar för en större anläggning enklare att lösa än i ett vanligt villaabonnemang.

Även de nyare villaområdena avviker en del från stadsmässiga mönster. Många hushåll har laddbox för elbil i garaget och värmepump som går för fullt under kalla vintermånader, vilket ger en förbrukningskurva som sällan matchar den klassiska bilden av en lägenhet med jämn, låg förbrukning dygnet runt.

Vad som faktiskt avgör avkastningen i den här kommunen

Det som skiljer en bra installation från en medioker här handlar sällan om själva solinstrålningen, som är ungefär densamma i hela länet. Det handlar istället om lokal skuggning, takets bärighet, samt hur elförbrukningen fördelar sig över dygnet och året.

En lokal installatör som känner till skillnaden mellan den tätare bebyggelsen och de öppna jordbruksdistrikten kan bedöma detta snabbare än någon som aldrig varit i trakten. Den kunskapen sparar både tid och pengar i planeringsstadiet.

Snö är också något att räkna med under vintern, särskilt på de stora, flacka ekonomibyggnaderna som finns utspridda på landsbygden. De flesta moderna anläggningar klarar snölast utan problem, men den som har ett äldre uthustak bör låta det bedömas separat innan en större yta belastas med paneler.

Skötsel över tid

En anläggning på landsbygden kräver sällan mer tillsyn än en i tätorten, men avståndet till service kan vara något längre om något oväntat skulle hända. Det är värt att fråga sin installatör hur uppföljning och eventuell felsökning hanteras för fastigheter som ligger en bit utanför de mest tätbefolkade delarna.

Elnätets kapacitet kan också variera mer på landsbygden än i tätorten, eftersom ledningarna där ofta är dragna för att försörja enstaka gårdar snarare än hela kvarter. Den som planerar en större anläggning gör klokt i att stämma av med nätägaren tidigt i processen, särskilt om produktionen är tänkt att också mata tillbaka överskott till nätet.

Sammantaget är det en kommun där både historien och det öppna landskapet pekar åt samma håll. Fälten som en gång gav skörd och de runstenar som fortfarande står kvar vid sjön är påminnelser om en bygd som länge levt av det som solen ger, bara i en annan form än idag.