Solceller i Tullinge

Det finns platser där man en gång drömde stort och nästan lyckades bygga en helt egen liten idyll för överklassen, för att sedan bli precis vad man ursprungligen ville undvika: en helt vanlig, blandad förort. Den historien går att följa nästan hus för hus, från de äldsta sekelskiftesvillorna till de flerbostadshus som kom senare.

Orten ligger mellan två större stationssamhällen och blev en del av Stockholms tätort redan på 1970-talet. I dag rymmer den både en tydlig villastadskaraktär och yngre områden med radhus och lägenheter sida vid sida.

Villastaden som skulle bli ett södra Djursholm

I slutet av 1800-talet, när stockholmare på allvar började flytta ut från innerstaden, planerades här en villastad tänkt att locka grosshandlare och industrifamiljer. Marknadsföringen målade upp ett liv med plats för både häst och ko på den egna tomten, en tydlig kontrast mot stadens trånga kvarter.

Planerna fullföljdes aldrig fullt ut i den ursprungliga andan, men resultatet blev ändå ett område med ovanligt rymliga tomter och genomgående stora avstånd mellan husen. Den strukturen lever kvar än i dag i flera av de äldre kvarteren.

Just de stora avstånden mellan husen är goda nyheter för den som funderar på egen elproduktion, eftersom grannhusens skugga sällan blir ett lika stort problem som i tätare bebyggelse.

Många av de äldre villorna har dessutom relativt branta, klassiska sadeltak, en form som ofta hanterar både snölast och regnavrinning väl och samtidigt ger goda vinklar för paneler oavsett var på taket de placeras.

Miljonprogrammet ritade om kartan

Mellan mitten av 1960-talet och mitten av 1970-talet byggdes de flesta av dagens flerbostadshus och radhusområden i rask takt, i takt med att hela regionen växte. Nya skolor, en ny kyrka och ett förnyat centrum kom till under samma period.

Stationen flyttades samtidigt någon kilometer bort från sitt ursprungliga läge, och orten växte till slut samman med Stockholms tätort i sin helhet. Sju grundskolor och två gymnasier vittnar i dag om hur mycket barnfamiljer som valt att bosätta sig i just de här kvarteren.

Den äldre villastaden och de nyare bostadsområdena existerar sida vid sida, vilket gör att den som tittar på taken här ser en tidslinje snarare än en enhetlig stil. Ett flackt tak från miljonprogrammets radhuslängor beter sig helt annorlunda än ett brant sekelskiftestak några kvarter bort.

Ett gammalt flygfält blir ny stadsdel

Söder om orten låg tidigare en militär flygplats som lades ned helt under 1990-talet. På den forna landningsbanan har det sedan dess vuxit fram ett helt nytt bostadsområde, byggt i modern tid med andra normer för både takvinkel och isolering än de äldre kvarteren.

Sjöar, klippor och ett rikt friluftsliv

Två fornborgar från vikingatiden ligger på klipporna vid sjön här, ett tecken på att trakten varit befolkad betydligt längre än stationssamhällets historia antyder. Fynd i närheten pekar på bosättning redan under mellanstenåldern, och ett antal föremål från bronsåldern har grävts fram i samma trakt.

I dag är det snarare motionsspåren och det stora nätet av skidspår som lockar folk hit på fritiden. Ett friluftsområde med omfattande stigsystem gör att naturen känns nära även för den som bor mitt i ett tätbebyggt kvarter, med både sommar- och vinteraktiviteter inom cykelavstånd.

Klippig terräng nära vattnet ger ofta fri horisont åt öster och väster, vilket kan vara en fördel för tak som inte ligger perfekt i söderläge men ändå får sol under stora delar av dagen. En bergig tomt är sällan en nackdel så länge man vet var på berget skuggan faller.

Den gamla herrgården vid kyrkan, uppförd på 1630-talet av en känd diplomat från stormaktstiden, brann ned mitt under andra världskriget men har flyglar kvar som fortfarande används som församlingshem. Historien runt gården är en påminnelse om hur länge folk faktiskt bott och verkat på just den här marken.

Ett rikt föreningsliv med rötter långt tillbaka

Orienteringsklubben här räknas som en av landets största, med rötter i det rika friluftslivet runt sjöar och skogsmark. Innebandyn har också en särskild plats i historien, som en av de allra första klubbarna i sin gren i landet.

Det aktiva föreningslivet återspeglar en ort där folk historiskt varit måna om att forma sin egen närmiljö, en tanke som ligger nära till hands även när det gäller att ta kontroll över sin egen elräkning.

Ett lokalt parti bildades vid ett tillfälle med det uttalade målet att bryta sig ur och bilda en egen kommun, och frågan gick så långt som till en folkomröstning. Utfallet blev till slut att man stannade kvar i den större kommunen, men engagemanget i frågan säger något om hur starkt identiteten sitter hos dem som bor här.

Den självständighetsandan går igen i mindre skala när det handlar om praktiska frågor kring det egna huset. Många villaägare föredrar att göra sin egen research och fatta sina egna beslut snarare än att vänta på att någon annan ska gå före.

Vad som skiljer villaägaren från bostadsrättsinnehavaren

Den som äger sitt hus i de äldre delarna fattar sitt eget beslut om en solenergianläggning, utan att behöva samla in röster från grannar. Den som i stället bor i ett av flerbostadshusen från miljonprogrammets tid möter en annan verklighet, där styrelsen och övriga medlemmar behöver vara med på tåget innan något monteras på taket.

Båda vägarna kan leda fram till en fungerande lösning, men tidsplanen och processen skiljer sig rejält åt. Den som har bråttom gör klokast i att först ta reda på vilken kategori det egna hemmet faller inom.

För radhusägare, som ofta delar tak med sina grannar utan att för den skull dela ekonomi, finns en tredje mellanväg. Här krävs sällan ett formellt föreningsbeslut, men praktisk samordning med den som bor vägg i vägg är ändå att rekommendera innan installationen börjar.

Det nybyggda området på det gamla flygfältet erbjuder kanske den enklaste vägen av alla. Nya hus utan gamla trädkronor i vägen, moderna takkonstruktioner och sällan några praktiska hinder kvar sedan tidigare ägare gjort andra vägval.