Solceller i Jordbro

Höghusen som reser sig över Jordbro syns på långt håll, resultatet av ett av landets mest ambitiösa bostadsbyggen från miljonprogrammets dagar. Bakom fasaderna bor i dag närmare tolv tusen människor, och taken ovanför dem representerar en helt annan typ av möjlighet än den fristående villans sluttande tak. Frågan om egen elproduktion ser annorlunda ut när de flesta bor i flerbostadshus snarare än i ett eget hus med eget tak att bestämma över.

Från glesbygd till miljonprogram på några decennier

Innan bebyggelsen växte fram var trakten i praktiken glesbefolkad mark, med en handfull invånare utspridda över skogsmark och åker. Omvandlingen kom snabbt när arkitekter ritade hela stadsdelar på en gång, med storskaliga flerbostadshus tänkta att lösa en akut bostadsbrist i hela Stockholmsregionen.

Det som en gång var ett fåtal gårdar är i dag hem åt tiotusentals, fördelat på ett relativt kompakt område. Tätheten gör att solinstrålningen sällan är problemet - det är snarare ägandeformen och beslutsprocessen som skiljer sig från villaområden på andra håll i länet.

Utbyggnaden skedde i stora, sammanhängande etapper snarare än successivt hus för hus. Det gav en enhetlig arkitektur där stora delar av bebyggelsen delar samma takform, samma våningshöjd och därmed också ungefär samma förutsättningar för en installation, kvarter efter kvarter.

Flerbostadshusens tak kräver ett annat sätt att tänka

När de flesta bor i hyresrätt eller bostadsrätt blir en solcellsanläggning sällan ett beslut som en enskild hushållsägare kan ta själv. Det är styrelsen i en bostadsrättsförening eller ett fastighetsbolag som behöver räkna på investeringen, väga in hela byggnadens elbehov och komma överens om hur kostnaden ska fördelas.

Fördelen är att ett stort flerbostadshus ofta har en betydligt större och mer sammanhängande takyta än vad ett enskilt villatak kan erbjuda. Fler lägenheter delar på samma investering, vilket i många fall gör kalkylen mer fördelaktig per kvadratmeter jämfört med ett litet fristående hustak.

Utmaningen ligger snarare i beslutsprocessen än i tekniken. Att få en hel förening att enas om en gemensam investering i förnybar takenergi tar ofta längre tid än ett enskilt villabeslut, även om slutresultatet kan bli en anläggning som försörjer betydligt fler hushåll.

Elen som produceras på ett stort tak kan i regel användas för att täcka fastighetens gemensamma behov - trapphusbelysning, tvättstugor, hissar och ventilation - innan resten fördelas eller säljs vidare. Den typen av gemensam förbrukning är ofta stabil över dygnet, vilket gör den relativt enkel att räkna på jämfört med enskilda hushålls mer ryckiga elanvändning.

Industriområdet ger en helt annan sorts takyta

Strax intill bostadsområdena breder ett av regionens större industriområden ut sig, med flera hundra företag samlade på en och samma yta. Här handlar det om helt andra takstorlekar - stora, platta lagerbyggnader utan skuggande grannhus, byggda för logistik och distribution snarare än boende.

För fastighetsägare inom logistik och lager kan solpaneler på den typen av tak vara särskilt lönsamt, eftersom elförbrukningen i verksamheten ofta ligger jämnt fördelad över dagtid - precis när produktionen från taket är som högst. Det är en kombination som sällan uppstår på samma sätt i ett bostadsområde.

Kylanläggningar, truckladdning och belysning i stora lagerlokaler drar dessutom ström kontinuerligt under arbetsdagen, vilket gör att en stor del av den egenproducerade elen kan användas direkt i verksamheten istället för att matas ut på nätet. Det förbättrar ofta kalkylen jämfört med en fastighet där elbehovet är mer ojämnt fördelat över dygnet.

Ett gravfält vittnar om en betydligt äldre historia

Spår från järnåldern strax utanför dagens bebyggelse

Innan höghusen fanns här ett av de största gravfälten i hela Mälardalen, använt under en lång period för mer än ett årtusende sedan. Fältet sträcker sig hundratals meter och räknas som ett av regionens viktigaste fornlämningsområden, en påminnelse om att platsen varit betydelsefull långt innan den moderna stadsplaneringen tog vid.

Kontrasten mellan det uråldriga gravfältet och de nybyggda kvarteren är slående. Få andra delar av länet rymmer en så tydlig brytpunkt mellan forntid och efterkrigstidens bostadspolitik inom loppet av någon enstaka kilometer.

Pendeltåget knyter samman orten med resten av länet

Järnvägen har funnits på platsen sedan lång tid tillbaka, långt innan de moderna bostadsområdena ritades. Pendeltågstrafiken gör att den täta bebyggelsen ändå har goda kommunikationer in mot Stockholms innerstad, vilket historiskt varit en starkt bidragande orsak till att just den här platsen valdes för storskalig bostadsutbyggnad.

God kollektivtrafik betyder samtidigt att en hel del hushåll klarar sig utan egen bil, vilket ger ett annat elförbrukningsmönster än i mer bilberoende villaområden. Laddning av elfordon spelar med andra ord en mindre roll i den samlade elräkningen här än på många andra håll i länet.

Den som funderar på solkraft på taket i just den här typen av tät bebyggelse gör klokt i att först ta reda på vem som faktiskt äger och förvaltar fastigheten. Svaret avgör om nästa steg är ett samtal med en styrelse, ett fastighetsbolag eller helt enkelt en egen beslutsprocess vid köksbordet.

Oavsett ägarform är förutsättningarna för själva produktionen goda. Det är den täta bebyggelsen och de många beslutsfattarna som gör vägen dit lite mer invecklad än på ett bekvämt villatak i ett öppnare område.