Solceller i Enebyberg

En bryggerimagnat med ambitioner om en egen villastad styckade av sina ägor för mer än hundra år sedan, inspirerad av liknande projekt i grannskapet. Planen växte stegvis, från ett åttiotal villor i den första stadsplanen till över femhundra tomter bara några år senare. Idag är resultatet ett lugnt villaområde inklämt mellan skog och en badsjö, långt från storstadens puls trots närheten till Stockholm.

Enebyberg är ett villasamhälle norr om Stockholm. Namnet nämns här en gång, och texten talar i övrigt om orten eller villasamhället.

En villastad ritad från grunden

Innan villaprojektet startade fanns här bara en gård med anor från sjuttonhundratalet, omgiven av åkrar och ängar. En direktör som ägde gården bestämde sig för att stycka av marken mellan de större vägarna och sälja tomterna, med ambitionen att skapa en villastad i linje med liknande satsningar i närliggande områden. En sågverksamhet anlades på plats för att förse de nya husbyggarna med virke direkt.

Utvecklingen gick snabbt de första åren, med en järnvägshållplats på plats bara några år efter att tomtförsäljningen inletts. Sedan bromsades expansionen upp under det första världskriget, och det dröjde ytterligare något år innan en fullständig stadsplan för omkring femhundra tomter fastställdes. Redan under fyrtiotalet var i praktiken alla dessa tomter bebyggda.

Gården som en gång gav namn åt hela villasamhället stod länge förfallen efter att jordbruket lagts ner, innan den togs om hand och renoverades tillbaka till ett utseende som påminner om hur den såg ut för mer än tvåhundra år sedan. Idag går den att hyra för fester och fungerar som mötesplats för en lokal hembygdsförening.

Från villor till kedjehus

De äldre delarna närmast järnvägen präglas fortfarande av tidigt nittonhundratals villaarkitektur, med relativt små tomter tätt intill spåret. Expansionen väster om det ursprungliga området kom betydligt senare, då bete och sankmark gjorde plats för rad- och kedjehusbebyggelse under sjuttiotalet.

Den skillnaden i byggperiod märks tydligt även idag. De östra delarna har en mer sluten, äldre karaktär medan de västra delarna har öppnare kvarter med enhetligare hustyper från en och samma byggperiod.

Ett mindre centrum med kyrka och bibliotek binder samman de olika delarna, tillsammans med ett köpcentrum som tillkom i den södra delen av samhället några decennier senare. Utanför dessa kärnor dominerar villor och kedjehus stort över andra bostadsformer.

Ett gammalt bussgarage som en gång var huvuddepå för länets bussar gav senare plats åt en handfull moderna villor i funkisstil, uppförda på precis den mark där garaget tidigare låg. Det är ett tydligt exempel på hur även industrimark här med tiden omvandlats till bostäder snarare än tvärtom.

Skog och sjö som ständiga grannar

Området gränsar direkt till ett större skogsparti med motionsspår, skidspår och en badsjö med sandstrand och bryggor. Vintertid plogas en skridskobana på sjön, och sommartid lockar stranden badare från flera närliggande kommuner. Den närheten till orörd natur är ovanlig så nära Stockholm.

För fastigheter som ligger nära skogsbrynet kan trädskuggning vara en faktor att räkna med under delar av dagen, särskilt på morgonen eller senare eftermiddagen beroende på husets läge. De flesta villatomterna ligger dock tillräckligt öppna för att detta sällan ska bli ett avgörande problem.

Skogen vårdas aktivt för att gynna både växt- och djurliv, och det är inte ovanligt att stöta på rådjur eller räv på promenad genom området. Den biologiska mångfalden är en del av vad som gör trakten attraktiv, samtidigt som den ställer krav på varsamhet vid till exempel trädfällning nära tomtgränsen.

En känd författare och ett tyst villaliv

En av Sveriges mest hyllade författare bodde och avled i en av de äldre villorna, i vad som lokalt kallades "tornvillan". En park och en gata har senare uppkallats efter honom, ett litet men tydligt spår av kulturhistoria mitt i den annars tysta villamiljön. En annan känd författare och artist växte upp i samma trakter.

Den här blandningen av kulturhistoria, natur och lugnt villaboende gör att många väljer att bo kvar länge. Det märks också i hur pass välskött den äldre bebyggelsen är, med villor som ofta renoverats varsamt snarare än rivits och ersatts.

Med en så pass tydlig uppdelning mellan äldre villor och nyare kedjehus varierar också förutsättningarna för en egen solenergianläggning en hel del inom området. Ett fristående hus från det tidiga nittonhundratalet har ofta en annan taklutning och orientering än ett kedjehus från sjuttiotalet, vilket gör att varje fastighet bör bedömas för sig snarare än utifrån vilket kvarter den ligger i.

Den lugna, gröna karaktären som gjort området attraktivt för boende i över hundra år är samtidigt precis den typ av miljö där ett tillskott som solpaneler på taket sällan stör helhetsintrycket. Ett väl anlagt solelsystem syns knappt från gatan, men gör desto större skillnad på elräkningen.